Som ni säkert märkt så skriver jag inte så mycket för tillfället. Det är en massa andra saker som får gå före just nu, men bloggens tid kommer!

Jag tog nyss en "överdos" på youtube, så nu är man skakis och lite gråtfärdig, det känns för jävla fint, ni borde testa!

Kvalserien till elitserien, skulle vi skrapa ihop pinsamt lite poäng, bli hånade av Rödhönsen från söder?!

Jag hade trots alla nederlagstippningar en bra känsla i kroppen inför kvalet. Vi hade tagit mycket poäng mot de andra topplagen under allsvenskans gång, men vi hade också blivit utspelade på hemmaplan mot botten/mittenlag.

Om vi får en bra start, om vi kan ta en pinne borta mot Mora, sen slår vi Malmö hemma, om vi gör en kanonmatch borta mot Brynäs så knanske vi kan ta en pinne där också, om alla spelar på topp kan vi kanske störa lite i toppen i alla fall.

Det blev inte så....

Det började hedersamt som vanligt, förlust mot ett elitserielag med uddamålet. Ett räcke på läktaren rasade, så också aftonbladet, "stökigt på bortaläktaren" hette det när grönvita hjärtan föll handlöst till marken.

0 poäng inför den på förhand enklaste matchen i kvalserien, Malmö på hemmaplan. Det blev som väntat, en seger igen.....

Moralen (slät stad vid Siljan) och glöden som visades upp under denna matchen gav oss förhoppningar om stordåd i Gävle. Vi gjorde ett mål, Brynäs gjorde sex. Matchen därpå hemma mot Leksand, ledning efter 2 perioder men 2-1. 2-5 efter tredje. Ridå, rullgarding, spiken i kistan, godnatt, u name it!

2258 personer bevittnade matchen hemma mot Västerås, vi som var där hade inte gett upp, inte hedern i alla fall. Jag tror aldrig jag sett sån härlig inställning på läktaren förr. Rögle segrade med 7-4 och nu skulle det mycket till om vi skulle hamna på jumboplatsen.

Nu kommer alla om tillbaka, om vi vinner borta mot Västerås är det ju bara X-poäng upp till lag A om lag B samtidigt fär härdsmälta, vinner då Rögle resterande matcher så.....

Resten är svensk idrottshistoria!